Locka barnen till leran

Lera är ett material man inte kan vara utan på förskolan. Leran lägger till något som behövs för att bredda förutsättningarna för barnen att uttrycka sig och lära sig. Leran är tyngre och mer hållfast än till exempel trolldeg och play-doh. Den går att göra mer distinkt i formerna och gör du till exempel mönstertryck i den syns det mycket tydligare. För att locka alla barn till att våga och vilja använda leran brukar jag utgå ifrån saker som barnet/barnen är intresserade av. Det vanligaste är djur eller bilar. I det här tipset visar jag hur jag brukar göra för att locka de barn till leran som ogärna tar leran i sin hand, de som kan vara lite reserverade vid sina första möten med leran. Den här gången använde jag deras intresse för lås och handtag för att locka alla till att vilja och våga prova att använda leran i sitt utforskande. Inom ramen för vårt tema om hus arbetade jag och en grupp barn med ett projekt om dörrar. Vi använde oss mycket av den variation av dörrar, lås och handtag som fanns i skolbyggnaden där förskolan var inrymd.

Syfte – Varför?

Att ge barnen förutsättningar för utveckling och lärande på ett sådant sätt att de upplever det roligt och meningsfullt att lära sig nya saker.
Att barnen stimuleras och utmanas i sitt intresse för naturvetenskap och teknik.

Mål i Lpfö 18 – Vad?

Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att utveckla:
• nyfikenhet, kreativitet lust att leka och lära.
• förmåga att bygga, skapa och konstruera med hjälp av olika tekniker, material och redskap.

Tillvägagångssätt – Hur?

Duka upp ett bord med saker som intresserar barnen, till exempel djur, bilar, stenar och snäckor. Kavla på samma bord ut en stor platta av leran som barnen fritt får undersöka med hjälp av händer och saker. Man kan med fördel använda ett lågt bord och låta bli att ställa fram stolar. Då kan barnen röra sig fritt runt bordet.

Reflektion och analys

I bifogade bilder kan man se en grupp barn som från början vägrade att ens röra leran. De började med att undersöka lås och handtag, trycka dessa i leran och därefter skära och göra mönster med dem i leran. Vår erfarenhet är att när barn som är avvaktande inför leran får möta den via något för dem välbekant, intressant och omtyckt underlättar det i mötet med leran. Barnen på bilderna började så småningom nypa loss delar av leran och stoppa in i håligheter i låsen och handtagen. Barn som tidigare vägrat att ta i leran. Avslutningsvis bakade de ihop hela plattan för att kunna gömma låsen och handtagen.